Ingeborg Bachmann: Till solen

Dikten är hämtad ur Vandra, tanke: samlade dikter. Översättning Linda Östergaard. Ellerströms.

Varför vi tänker som vi tänker

Vad är det som gör att vi tänker så som vi tänker? Så skulle man kunna formulera en av de frågeställningar som den franske filosofen, tänkaren och sociologen Michel Foucault ville utforska. 

Jag har hittat den här bilden på Foucault där han håller i en svart katt. Det är en fin bild.

Michel Foucault and his cat, Insanity. Så står det. Så då borde det bli Folie på franska... Han hade alltså en svart katt som hette Vansinne? Jag tycker det är lite roligt…

Foucaults avhandling som kom 1961 hette ”Vansinnet under den klassiska epoken”. Den översattes till svenska av C G Liungman och 1987 och gavs ut av Arkiv förlag. Den finns att beställa till exempel på Adlibris och på Bokus.

Vansinnets historia är precis som sin författare ett verk som inte låter sig kategoriseras. Jag kallade nyss honom filosof, tänkare och sociolog, men han ville ogärna låta sig stoppas in i något fack. Själv ville Foucault vara en parhesiast, dvs en sanningssägare, en intellektuell som vågade säga sanningar – även obehagliga och komplicerade - utan tanke på konsekvenserna.

Det skriver Roddy Nilssons i sin bok "Focault - en introduktion” (Égalité 2008). Det är en välskriven och lättillgänglig bok om 1900-talets stora tänkare. Läsaren får här en kunnig och välformulerad vägvisare till Foucaults komplicerad och mångfacetterad tankevärld. 

Nilsson är alltså noga med att påpeka att det inte finns en Foucault utan flera, på så sätt att han utvecklade sina teorier under hela sitt intellektuella liv. Hans tänkande tog nya riktningar, och han motsade ofta sig själv och sådant han tidigare kommit fram till. Detta kan sägas ligga i linje med hans epistemologiska ståndpunkt och vad han ville uppnå. Foucault var ständigt i färd med att problematisera och så att säga försöka se utifrån på det som vi tar för givet. Han strävade ständigt efter att ifrågasätta invanda tänkesätt.

Man kan enligt Nilsson skönja två teman i Foucaults tänkande. Det första handlar om makt och kunskap och förhållandet mellan dessa. Det andra temat rör frågan om hur subjektet skapas. Han ville alltså undersöka å ena sidan hur vetande uppkommer och å den andra hur subjektet skapas, hur ”den moderna individen” uppkommer. 

En ofta citerad utsaga av Foucault är den om att ”människan är tom”. Med det menar han att vi kan sägas vara olika individer samtidigt. Foucault talade om ”skapandet av oss själva”, något som är i högsta grad aktuellt i dagens samhälle. De subjekt vi är i olika situationer beror på de olika regler och normer som omger dessa situationer .

Ämnen som intresserade Foucault var sålunda sanning, kunskap, makt och vad är det att vara människa, hur jaget skapas, och hur dessa begrepp och föreställningar hänger ihop.

Foucault ställde flera av de frågorna som intresserat filosofin genom århundraden, men han ställde dem på ett nytt sätt. Han ville inte komma med ett slutgiltigt svar, utan snarare undersöka vad dessa begrepp kan sägas vara i vår tid? Detta bland annat genom att försöka se vad de har stått för under tidigare epoker.

"Focault - en introduktion" av Roddy Nilsson. Égalité (2008).

Den finns att beställa till exempel på Adlibris och på Bokus.

Ser du, där är havet

Sång för att döva smärtan

Gå till stranden, mumlande i vinden

Gå till strandens stenar med din ångest.

Ser du, där är havet, här är landet:

Verkligheten! Du kan röra den med handen.

Lyft en sten från världens tunga hjärta,

Väg den i din hand och låt den falla.

Lyft en sten och kasta den i vattnet,

Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska . . .

Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,

Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:

I din mun skall sånger växa, starkare än vinden,

Och din själ skall bära känslor, djupare än lyckan.

Du skall stilla stormarna i världens hjärta,

Du skall fläta blixtarna till enkla kransar

Och när alla stenars tyngd och död är sonad

Skall du gå befriad till ditt rika lugn.

Gå till strandens stenar med din ångest.

Ser du, där är havet, här är landet:

Verkligheten! Du kan röra den med handen.

Lyft en sten från världens tunga hjärta,

Väg den i din hand och låt den falla.

Lyft en sten och kasta den i vattnet,

Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska . . .

Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,

Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:

I din mun skall sånger växa, starkare än vinden,

Och din själ skall bära känslor, djupare än lyckan.

Du skall stilla stormarna i världens hjärta,

Du skall fläta blixtarna till enkla kransar

Och när alla stenars tyngd och död är sonad

Skall du gå befriad till ditt rika lugn.

Gunnar Ekelöf, ur Dedikation (1934). 

I "Skrifter del 1" på Bokus finns den med, och även i den här .