Ser du, där är havet

Sång för att döva smärtan

Gå till stranden, mumlande i vinden

Gå till strandens stenar med din ångest.

Ser du, där är havet, här är landet:

Verkligheten! Du kan röra den med handen.

Lyft en sten från världens tunga hjärta,

Väg den i din hand och låt den falla.

Lyft en sten och kasta den i vattnet,

Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska . . .

Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,

Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:

I din mun skall sånger växa, starkare än vinden,

Och din själ skall bära känslor, djupare än lyckan.

Du skall stilla stormarna i världens hjärta,

Du skall fläta blixtarna till enkla kransar

Och när alla stenars tyngd och död är sonad

Skall du gå befriad till ditt rika lugn.

Gå till strandens stenar med din ångest.

Ser du, där är havet, här är landet:

Verkligheten! Du kan röra den med handen.

Lyft en sten från världens tunga hjärta,

Väg den i din hand och låt den falla.

Lyft en sten och kasta den i vattnet,

Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska . . .

Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner,

Be om grönska, liv och glädje, sten för sten:

I din mun skall sånger växa, starkare än vinden,

Och din själ skall bära känslor, djupare än lyckan.

Du skall stilla stormarna i världens hjärta,

Du skall fläta blixtarna till enkla kransar

Och när alla stenars tyngd och död är sonad

Skall du gå befriad till ditt rika lugn.

Gunnar Ekelöf, ur Dedikation (1934). 

I "Skrifter del 1" på Bokus finns den med, och även i den här .